Har avklarat en dag på Storheden med mor och far. Köpte lite julklappar och var även en sväng till Sunderby sjukhus för en åkomma jag led av för ett halvår sedan. Lustigt att en remiss ska ta så lång tid, att när patienten väl får komma dit inte har besvär längre. Konstaterades inget nytt heller, bara det gamla vanliga "du har blödarsjuka och blodproppsbenägenhet, deal with it".
Är alltid lika omvälvande känslor när jag kommer till Sunderby sjukhus. Får alltid sådana ordentliga flashbacks. Så mycket minnen. Både underbara och hemska. Trots att det var tragiskt, är jag ändå glad att jag fick uppleva det och dela den tiden med Hanna P. som också var inlagd samtidigt. Annars hade vi nog aldrig kommit varandra så nära som vi gjorde. Och vetskapen att hon hjälpte mig upp ur det djupaste hålet jag någonsin varit i lever med mig än idag. Jag är henne evigt tacksam. Vila i frid, Hanna. Jag saknar dig så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar